Pensionspolitik under press: Vad händer egentligen med vårt system?

Pensionspolitik under press: Vad händer egentligen med vårt system?

Det tyska pensionssystemet, som bygger på generationsöverenskommelsen, utsätts för allt större press. Yngre arbetstagare finansierar pensionerna för äldre, men befolkningens åldrande väcker frågor om rättvisan och hållbarheten i denna struktur. Forskarna från Cluster of Excellence "The Politics of Inequality" vid Universitetet i Konstanz visa i sina aktuella studier att både medborgare och ledamöter av delstatens parlament inte uppfattar Bismarcks pensionssystem som rättvist. Dessa fynd tyder på ett växande missnöje med det befintliga systemet.

En central del av det tyska pensionssystemet är fördelningssystemet, där bidragen från den för närvarande arbetande generationen används direkt för pensionsutbetalningarna för den äldre generationen. Bara pension Parlamentet betonar att detta generationsövergripande kontrakt fastställer en konstitutionell rätt till framtida pensionsutbetalningar. Kritiker efterlyser i allt högre grad en övergång till ett fonderat system för att möta den demografiska utmaningen med sjunkande antal bidragsgivare och ökande antal pensionärer.

Utmaningar och lösningar

Demografiska förändringar för med sig både höga förväntningar och stora utmaningar. I framtiden kommer antalet pensionärer per person som betalar avgifter att öka avsevärt. Detta kan leda till att pensionsavgifter och skatter höjs. Enligt Federal Agency for Civic Education 2005 införde den rödgröna koalitionen ”hållbarhetsfaktorn” för att fördela den ekonomiska bördan jämnare. Denna ersattes 2018 av den "dubbla stopplinjen" för att säkerställa en pensionsnivå på minst 48 % av genomsnittslönen.

Trafikljuskoalitionen planerar att förlänga denna stopplinje, men det kan leda till högre avgiftssatser och fallande pensionsnivåer. Vidare kan en återgång till hållbarhetsfaktorn efter 2025 öka den ekonomiska bördan för kommande generationer. Forskare kräva att politikerna inför den generationsöverskridande jämställdhetsfaktorn för att fördela den ekonomiska bördan mer rättvist.

Anpassningar av pensionssystemet

En annan viktig punkt gäller pensionsåldern som är satt till 2031. Det krävs en anpassning för att klara den ökade medellivslängden. Ålderskvoten, förhållandet mellan personer över 65 år och personer i åldern 20 till 64 år, kommer att öka markant under de kommande 15 åren. För att hitta långsiktiga lösningar krävs många åtgärder, bland annat införandet av ett flexibelt pensionsfönster och anpassning av pensionsavgifterna.

Pay-as-you-go-systemet skulle inte kunna vara kvar i sin nuvarande form om den demografiska situationen inte förbättras. Men enbart reformer räcker inte; Man måste också ta hänsyn till beslutsfattarnas fördomar och politik. Felbedömningar kan äventyra väljarnas vilja och det politiska genomförandet. De nämnda utmaningarna kräver en bred diskurs om rättvisa och hållbarhet i pensionspolitiken.