PISA-studie 2025: Tysklands utbildning i fritt fall – vad som saknas nu!

PISA-studie 2025: Tysklands utbildning i fritt fall – vad som saknas nu!

PISA-studien har varit ett viktigt riktmärke för att bedöma kvaliteten på utbildningssystem världen över i 25 år. Denna internationella jämförande studie, initierad av OECD, sänder tydliga signaler om ungas utbildningsprestationer och väcker frågor om rättvisa och lika möjligheter i respektive skolsystem. Nästa huvudtentamen äger rum i april och maj 2025, då tiotusentals 15-åriga elever ska genomföra uppgifter inom läsning, matematik och naturvetenskap. Resultaten av denna studie är ofta utgångspunkten för livliga diskussioner om utbildningsjämlikhet och skolkvalitet i och utanför Tyskland uni-bamberg.de rapporterad.

I en intervju framhåller prof. Dr. Cordula Artelt, ordförande för longitudinell utbildningsforskning vid universitetet i Bamberg, PISA-studiens internationella jämförbarhet som en integrerad del av hennes politiska motivation. Artelt var involverad i den första PISA-studien 2000 och har bidragit till olika rapporter sedan dess. Det som är särskilt anmärkningsvärt är att Tyskland har visat en nedåtgående trend i 12 år, vilket kan tillskrivas förändrade studentkårer och digitaliseringens utmaningar. För att möta denna utveckling lanserade det federala ministeriet för utbildning och forskning (BMBF) programmet StartChances, som specifikt har stött skolor som har en hög andel socialt missgynnade elever sedan augusti 2024. Effektiviteten av detta program kommer att utvärderas under läsåret 2026/2027.

Ojämlikhet i utbildning i internationell jämförelse

Diskussionen om balansen mellan högpresterande elever och ojämlikhet i utbildningen är fortfarande känslig. Enligt PISA-data från 2022 visar analysen av 9:e klassers matematikkunskaper att skolsystemen i OECD-länderna varierar mycket. Studenter från Kanada får i genomsnitt 484 poäng i matematik, medan elever från Grekland bara får 436 poäng. Det som är slående är den höga andelen prestationsskillnader som kan hänföras till social bakgrund. I Grekland är det 11,8 % och i Kanada 10,2 %. Slovakien har den högsta nivån av ojämlikhet i utbildning inom OECD med 25,7 %, som bpb.de indikerar.

En analys som använder indexen för ekonomisk, social och kulturell status (ESCS) visar att det inte finns något systematiskt samband mellan prestationsnivåer och ojämlikhet i utbildning. Länder i den övre kvadranten av den femdelade klassificeringen – som Japan, Kanada och Korea – har både hög prestanda och låg ojämlikhet. Tyskland, å andra sidan, befinner sig i kvadranten av höga prestationer och hög ojämlikhet, vilket utgör en utmaning för utbildningsstrategin. Prof. Artelt uttrycker dessutom oro över bristen på uppskattning av läraryrket i Tyskland och efterlyser en differentierad diskussion om det. Hon ser den rådande negativa framställningen av lärare i media som en orsak som kan avskräcka potentiella lärare.

Uppskattning för lärare

Artelt menar att en större uppskattning av utbildning och lärarnas roll kan ha positiva effekter på hela skolsystemet. Samtidigt som pågående diskussioner om skolreform och utbildningskvalitet är viktiga, kan de inte förbise behoven och ansträngningarna från dem i klassrummet varje dag. Samhället måste fråga sig hur mycket utbildningen av nästa generation är värd för den och hur ramvillkoren för lärare ska utformas för att skapa en positiv lärmiljö.