Katastrof för fladdermöss: Nya svamparter hotar deras framtid!

Katastrof för fladdermöss: Nya svamparter hotar deras framtid!

En internationell forskargrupp ledd av en doktorand från universitetet i Greifswald har publicerat oroande resultat om en svamp som har utgjort ett stort hot mot fladdermöss i flera år. Studien i tidskriftenNaturpublicerade, analyserade över 5 000 prover av patogenen Pseudogymnoascus destructans, som är ansvarig för den största registrerade däggdjursutrotningen. De sårbara inkluderar inte bara fladdermöss i Nordamerika, utan potentiellt andra arter som ännu inte har drabbats.

White-nose syndrome (WNS) identifierades första gången i nordöstra USA 2006. Denna svamp har sedan dess lett till massutrotning i drabbade områden, med över 5,7 miljoner fladdermöss som dör i slutet av 2011. Dödligheten har stigit över 90 % i vissa grottor, vilket har väckt larmklockor för bevarande. Svampen, som ursprungligen kommer från Eurasien, har inte visat så förödande effekter där, vilket väcker frågan om vilka faktorer som bidrar till dess aggressivitet i Nordamerika.

Faror orsakade av mänsklig inblandning

Den nya studien belyser riskerna med mänsklig inblandning i ekosystem. Forskare från flera länder, däribland Frankrike, Bulgarien, Finland och Ukraina, har samlats för att ingående analysera problemet. Undersökningen visar att, förutom den redan kända patogenen, även en andra art upptäcktes som också potentiellt kan vara ansvarig för vitnäsa. Genetiska analyser identifierade Podillia-regionen i Ukraina som ursprungsområde för introduktionen till Nordamerika, vilket kan bero på utbyte med forskare från New York.

Studien efterlyser brådskande behov av att förbättra biosäkerheten inom speleologi. Behovet av strikta biosäkerhetsstandarder samt noggrann rengöring av forskningsutrustning lyfts fram för att förhindra ytterligare spridning av patogenen.

Den biologiska mångfaldens och zoonosernas roll

En annan aspekt av diskussionen om fladdermöss är förlusten av biologisk mångfald, som inte bara har ekologiska utan även hälsokonsekvenser. En studie från Ulm University visar att mindre olika fladdermussamhällen har en högre risk för spridning av zoonotiska patogener som coronavirus. Lägre artdiversitet i samhällen gör att störningstoleranta, mer virusmottagliga arter ofta dominerar.

En fältstudie i Ghana undersökte hur mänskliga aktiviteter påverkar artsammansättningen hos fladdermöss och därmed ökar risken för infektion. Dessa resultat stöder konceptet "One Health", som ser människor, djur och miljön som en enda enhet och betonar vikten av att skydda fladdermuspopulationen för att förhindra pandemier. Fladdermöss tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster, såsom pollinering och reglering av insektspopulationer, som är avgörande för människors hälsa och jordbruk.

Sammanfattningsvis visar forskning tydligt hur nära vår hälsa är kopplad till djurpopulationernas hälsa och den biologiska mångfalden i vår miljö. Skyddsåtgärderna för fladdermöss är av stor betydelse inte bara ur ett ekologiskt utan även ur ett hälsoperspektiv.

Universitetet i Greifswald rapporterar att över 360 frivilliga, inklusive kiroterapeuter, var inblandade i provtagningen, vilket understryker kraften i deltagande vetenskap.

Ger ytterligare information Wikipedia, där effekterna av vitnässyndrom beskrivs i detalj.

För ett mer övergripande perspektiv på sambandet mellan biologisk mångfald och människors hälsa rekommenderar vi att läsa studien på Universitetet i Ulm, som analyserar dynamiken hos koronavirus i fladdermussamhällen.