En litterär person av århundradet lämnar: Albrecht Schöne och hans arv för tyska studier

En litterär person av århundradet lämnar: Albrecht Schöne och hans arv för tyska studier

Albrecht Schöne (1925-2025) var en enastående litteraturvetare och filolog som formade den tyska litterära scenen. Han föddes den 17 juli 1925 i Barby an der Elbe och dog den 21 maj 2025, bara några veckor före sin 100-årsdag. Hans akademiska karriär tog honom från en skogshuggare under fångenskapen efter andra världskriget till en respekterad professor i tyska studier vid universitetet i Göttingen, där han undervisade från 1960 till 1990. uni-goettingen.de rapporterar att Schöne var den första tyska medborgaren som innehade posten som ordförande för International Germanists Association IVG från 1982 till 1985.

Hans inflytande på litteraturvetenskapen var betydande. Schöne publicerade en kommenterad ny upplaga av Goethes "Faust", som var anmärkningsvärd för sin lilla men betydande textändring. Enligt Schöne betonade denna förändring ett viktigt språkligt uttryck och reservation av dramat. Dessutom var han en förespråkare för en ”litteraturvetenskaplig reformation” och förespråkade att läsa både stora texter och enskilda verser på djupet. Det betyder att han skarpt kritiserade tolkningen som ligger i texten och reduceringen av texter till de omständigheter under vilka de skapades.

Akademiska prestationer och fokusområden

I sin habiliteringsuppsats från 1964 behandlade Schöne emblematik och dramatik under barocken och kombinerade kulturhistoriska och metodologiska perspektiv. Hans ”Model Study for the Social-Historical Decipherment of Literary Texts” från 1975 är en annan milstolpe genom vilken han analyserade verk av författare som Gryphius, Lenz, Bürger och Benn i sekulariseringssammanhang. Ett av hans mest kända verk är det sena verket ”Brevskrivaren Goethe”, som gavs ut 2015. Det belyser Goethes användning av brevmediet, vilket var av central betydelse för Schönes förståelse av litteraturen som kulturstudie.

Utöver sitt teoretiska arbete var Schöne verksam i praktiken. Hans provocerande åsikter och kritiska uttalanden om etniska och fascistiska sätt att tänka i tyska studier gav honom inte bara erkännande utan också fientlighet, vilket hans sensationella föreläsning om Brecht 1965 visar. Hans diskussioner bidrog till att främja en debattkultur i tyska studier och lämnade ett bestående intryck.

Utmärkelser och utmärkelser

Schöne tilldelades ett flertal priser och utmärkelser för sitt banbrytande arbete. Det handlar bland annat om Carl Zuckmayer-medaljen 1991 och Riddarkorset av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden 1992. Hans medlemskap i olika akademier, såsom Göttingens vetenskaps- och litteraturakademi, samt Tyska Akademien för språk och poesi, vittnar om hans höga anseende i den akademiska världen. Hans forskningsintressen omfattade bland annat filologins koppling till teologi, konsthistoria och naturvetenskap och ledde till nya insikter om viktiga personligheter som Johann Wolfgang von Goethe och Georg Christoph Lichtenberg.

Schöne lämnar efter sig ett rikt arv som haft ett bestående inflytande på både forskning och undervisning. Hans idéer och teorier kommer att fortsätta att vara närvarande i den akademiska diskussionen och inspirera kommande generationer av litteraturvetare. wikipedia.org och uni-frankfurt.de ge ytterligare inblick i Schönes viktiga verk och dess inverkan på litteraturvetenskapen.