Glashjärna i Herculaneum: Sensationell upptäckt inom vulkanforskning!

Glashjärna i Herculaneum: Sensationell upptäckt inom vulkanforskning!

Ett fascinerande fynd i Herculaneum kastar ljus över stadens öde under det förödande utbrottet av Vesuvius år 79 e.Kr. Forskare från universiteten i Rom (III), Clausthal och Neapel har upptäckt ett oförändrat lik på en kultplats, dess hjärna förvandlats till en unik glasliknande substans. Denna upptäckt representerar det enda kända exemplet på en "glashjärna" på jorden och visar livfullt den destruktiva kraft som följde med utbrottet. Resultaten av den omfattande analysen publicerades nyligen i tidskriften Vetenskapliga rapporter publicerat, vilket ger ny fart åt förståelsen av händelserna i Herculaneum.

Undersökningen leddes av Prof. Joachim Deubener från Clausthal University of Technology, vars syfte var att bevisa att det faktiskt var glas och att ytterligare forska om bildandet av denna ovanliga hjärnsubstans. De högteknologiska metoderna som använts har nått uppvärmningshastigheter på upp till 1 000 grader per sekund för att återskapa de extrema förhållanden som fanns under utbrottet. Analysen fann att hjärnan värmdes till minst 510 grader Celsius under en fenomenalt het period innan den svalnade snabbt.

Scenariot för utbrottet

Forskarna rekonstruerar att ett mycket tunt men varmt askmoln nådde Herculaneum. Även om detta moln bara lämnade efter sig fin aska, hade det katastrofala termiska effekter, vilket gjorde att offrets hjärna blev förglasad. Resultaten gör det klart att sådana tunna askströmmar kan utgöra en betydande fara trots deras låga strukturella påverkan. Det faktum att offrets hjärna och ryggmärg förglasades vid dessa extrema temperaturer illustrerar tydligt farorna med pyroklastiska flöden.

Analys av de organiska glasresterna som upptäcktes i ett annat offers skalle 2020 stödjer teorin att hjärnan förvandlades till glas när offret träffades av det extremt varma askmolnet. Detta fenomen är extremt sällsynt i naturen och forskare har kommit fram till att förutsättningarna för det måste vara mycket speciella: höga temperaturer och snabb nedkylning är avgörande. Endast ett fåtal skelett finns kvar i Herculaneum eftersom många invånare försökte fly från katastrofen.

Staden Herculaneum

Herculaneum, en gång en blygsam fiskeby vid Neapelbukten, står i skarp kontrast till Pompeji. Medan Pompeji överväldigades av pimpsten och lavabitar, upplevde Herculaneum en annan typ av förstörelse. Plinius den äldre beskrev i sina anteckningar att han nådde staden runt 18:00. och hittade den redan begravd. Invånare som flydde i hopp om säkerhet överrumplades ofta av den blåsiga gaskombinationen och nådde temperaturer på över 500°C.

Nyligen genomförda utgrävningar har avslöjat bevis på flera hundra skelett i ett båtskjul och andra delar av staden. Undersökning av dessa lik visade att människorna dog inom några sekunder efter plötslig multipel organsvikt, vilket visar effekterna av pyroklastiska flöden. Trots förstörelsen var Herculaneums bevarandetillstånd unikt, med möbler, kläder och till och med papyrus bevarade. Värmen hade förkolnat många av rullarna men ändå bevarat dem, så att de kunde avkodas med modern teknik.

Sammanfattningsvis ger de vetenskapliga rönen om likets hjärna i Herculaneum inte bara en djup inblick i de katastrofala effekterna av Vesuvius-utbrottet, utan bidrar också till forskning om vulkanism och katastrofförebyggande. De detaljerade analyserna bekräftar farorna med pyroklastiska flöden och belyser hur sådana händelser har format mänsklighetens historia.