Populism undergräver förtroendet för rättsväsendet – analys och risker!

Populism undergräver förtroendet för rättsväsendet – analys och risker!

Populistiska rörelser får inflytande i många länder och agerar alltmer mot institutioner som är centrala för liberala demokratier. Ett av de viktigaste målen för sådana attacker är rättsväsendet. Hur uol.de rapporterade att populistiska partier systematiskt försöker undergräva medborgarnas förtroende för rättsväsendet. Detta görs i tron ​​att rättsväsendet representerar en avvikelse från "folkets sanna vilja".

Statsvetaren Philipp Köker framhåller att domstolar, särskilt författningsdomstolar, spelar en väsentlig roll i liberala demokratier. De säkerställer individers och minoriteters rättigheter samt social pluralism. Däremot positionerar populister sig som normbrytare, vilket gör det lättare för dem att kontrollera rättsväsendet. En förlust av förtroende för denna rättspraxis öppnar utrymme för dem att uppnå sina politiska mål mer effektivt.

Populismens strategier

Populistiska aktörers strategi består ofta i att framställa rättsväsendet som en del av en distanserad elit. Denna insinuation stöds av berättelser om systemmisslyckande och elitförtryck. Enskilda domare attackeras ständigt och deras beslut misskrediteras. Populister utnyttjar specifikt de känslomässiga banden hos sina anhängare, som ofta inte kan känna igen motsägelser i sina argument.

Sociala mediers roll ska inte underskattas här. Dessa plattformar gör det möjligt för populistiska partier att sprida sina budskap ofiltrerat och direkt, utan att gå via traditionella medier. Ett exempel på detta är AfD i Thüringens delstatsparlament, som orsakar kaos genom sina strategier och spår mot rättsväsendet för att främja dess politiska mål.

Philip Manow, professor i internationell politisk ekonomi, hävdar i sin bok "Under Watch - The Destiny of Liberal Democracy and its Friends" att en överextension av den liberala modellen efter 1990 också bidrog till populismens framväxt. Manow förklarar att överdriven rättslig kontroll kan undergräva den demokratiska principen. Han konstaterar också att många östeuropeiska länder, inspirerade av den tyska modellen med starka författningsdomstolar, inte politiskt har kunnat anta de nödvändiga strukturerna för att stödja dessa implementeringar, vilket leder till spänningar.

Farorna med rättsligisering

En överdriven förstärkning av rättsväsendet kan också leda till en judifiering av politiska konflikter, vilket försämrar det politiska beslutsfattandet. Manow kritiserar att domstolar inte ska ersätta den sociala konsensusprocessen och menar att mer tillit måste utvecklas för demokratiska processer. Den rättsliga processen får inte bli ett medel för att uppnå politiska mål – särskilt när det kommer till frågor som maktspelet över abortlagstiftningen i USA.

Sammantaget är det avgörande att regeringar betonar fördelarna med ett oberoende rättsväsende och säkerställer att deras beslut genomförs. PR-arbete vid domstolarna skulle också kunna bidra till att stärka förtroendet för rättsväsendet och motverka falsk information i ett tidigt skede. Detta är det enda sättet att effektivt motverka delegitimisering av rättsliga organ. Därför är det inte bara upp till rättsväsendet självt, utan också på samhället och media att stå tillsammans mot populismens attacker.