Ensamhet bland unga: En tyst kris i Tyskland!
Den SÅ ENsamma! Symposium 2025 i Hannover, initierat av University of Witten, lyfter fram ensamhet hos unga och relevanta insatser.

Ensamhet bland unga: En tyst kris i Tyskland!
I Tyskland känner sig mellan 13 och 18 procent av ungdomarna ensamma. Detta beskriver en diskrepans mellan de faktiska sociala relationerna och de behov som dessa unga har. Detta ämne diskuterades intensivt under SO LONELY! symposiet, som ägde rum i Hannover den 2:a till 4:e juli 2025. Det designades av Prof. Dr. Susanne Bücker från University of Witten/Herdecke som initierade det och samlade ett 50-tal internationella experter från vetenskap, politik, praktik och näringsliv. [uni-wh.de] rapporterar att symposiet var en del av temaveckan "Gem/Loneliness", som sponsras av Volkswagen Foundation. Ett huvudfokus låg på de särskilda utmaningarna med ensamhet i barndomen, tonåren och övergången till vuxenlivet.
Diskussionerna i Hannover undersökte ensamhet på ett tvärvetenskapligt sätt. Det fanns tre keynotes dedikerade till olika aspekter av ensamhetsforskning. Prof. Dr. Luc Goossens från KU Leuven tittade på den historiska utvecklingen av ensamhetsforskning, medan Prof. Dr. Pamela Qualter från University of Manchester lyfte fram vikten av tvärsektoriella strategier. Prof. Dr. Astrid Kemperman från Eindhovens tekniska universitet analyserade miljöfaktorers inverkan på ensamhet. Sammantaget rådde enighet om att det finns mycket att ta igen i forskningen om ensamhet bland barn och unga. bpb.de påpekar att ensamhet ofta felaktigt förknippas enbart med äldre, medan framför allt unga ofta drabbas av bristande sociala kontakter.
Ensamhetens dynamik
Under symposiet framhölls att ensamhet hos unga inte bara är en konsekvens av sociala underskott, utan också beror på kvaliteten på relationer. Studier visar att tonåringar känner sig ensammare när de umgås med föräldrar och mindre när de är i sällskap med sina kamrater. Social avvikelse och upplevelser av diskriminering kan också leda till ökade känslor av ensamhet. Coronapandemin har förvärrat situationen, eftersom avståndsregler och stängning av utbildningsinstitutioner lett till en dramatisk förlust av sociala kontakter. Ungefär en tredjedel av ungdomarna upplevde detta som stressigt. [deutschlandfunkkultur.de] noterar att detta också har gjort medvetenheten om vikten av sociala relationer, där det inte är antalet kontakter som är avgörande, utan snarare deras kvalitet.
Den federala regeringens 15:e barn- och ungdomsrapport beskriver att balansera individuell frihet och social tillhörighet som en central utmaning. Detta gör det desto mer tydligt att ensamhet inte bara är ett individuellt problem, utan ett problem för samhället som helhet. Symposiet avslutades med en uppmaning till en delad ansvarskänsla mellan samhället, politiken och utbildningssystemet för att utveckla riktade förebyggande och ingripande strategier.
Viktiga fynd och åtgärder
Experterna betonade behovet av att skräddarsy åtgärder för att bekämpa ensamhet specifikt för ungdomar och deras individuella livssituation. Diskussionerna lyfte också fram idrottsföreningarnas roll och digitalt stödda insatser, samt vikten av riktad medieutbildning. En annan punkt värd att lyfta fram var uppmaningen till internationellt samarbete mellan forskare för att ta itu med ensamhet som ett socialt och politiskt problem. Deutschlandfunk kultur rapporterar att ensamheten ökar bland unga vuxna världen över, medan den minskar i andra åldersgrupper. Särskilt i dagens värld, när ekonomisk osäkerhet och erfarenheter av diskriminering är vanliga, är det viktigt att lära människor att ensamhet är en del av att växa upp och att det finns sätt att hantera den på ett effektivt sätt.
Sammantaget verkar det som att ensamhet bland unga är ett dynamiskt och komplext fenomen. För att undvika kronisk ensamhet är stabila relationer i barndomen avgörande. För att detta ska lyckas måste både föräldrar och utbildningssystem involveras för att skapa en stödjande miljö som tar bort tabun från ensamhet och har en förebyggande effekt. Det gemensamma initiativet och forskningen bör också aktivt involvera de berörda för att förstå deras behov och kunna bemöta dem på ett riktat sätt.