Kosmisk upptäckt: Ny filament i Shapley Supercluster avslöjar hemligheter!

Transparenz: Redaktionell erstellt und geprüft.
Veröffentlicht am

Forskargrupp från universitetet i Bonn undersöker galaxhopar i Shapley Supercluster och avslöjar nya insikter om mörk materia.

Forschungsteam der Uni Bonn untersucht Galaxienhaufen im Shapley-Supercluster, enthüllt neue Erkenntnisse über dunkle Materie.
Forskargrupp från universitetet i Bonn undersöker galaxhopar i Shapley Supercluster och avslöjar nya insikter om mörk materia.

Kosmisk upptäckt: Ny filament i Shapley Supercluster avslöjar hemligheter!

Forskare från universiteten i Bonn, Leiden, Helsingfors och Paris-Saclay presenterade nyligen ett viktigt forskningsresultat om glödtråden som förbinder galaxhoparna A3532 och A3530 med A3528-N och A3528-S. Dessa fyra galaxhopar är en del av Shapley Supercluster, som ligger cirka 650 miljoner ljusår från jorden i stjärnbilden Centaurus. Resultaten, baserade på spektroskopiska analyser, skulle kunna revolutionera förståelsen av universums sammansättning. Enligt forskarna är massan av het gas i glödtråden tio gånger större än Vintergatans.

Filamentet som undersöks i denna studie består till övervägande del av fria elektroner och protoner och har en temperatur på över 10 miljoner grader Celsius. Glödtrådens täthet är cirka 10 partiklar per kubikmeter, vilket är 30 till 40 gånger högre än universums genomsnittliga densitet. Resultaten av denna studie, som erhållits under de senaste åren baserat på intensiv analys, indikerar att 95% av innehållet i universum är okänt, särskilt när det gäller mörk materia och mörk energi.

Tekniska metoder för analys

Forskarna använde flera metoder för att eliminera föroreningar i sina mätningar. Detta inkluderade att bestämma orienteringen av glödtråden med hjälp av optiska teleskop och skapa ett spektrum med hjälp av Suzaku röntgenteleskop. Modellering och eliminering av influenser från svarta hål med hjälp av data från XMM-Newton-teleskopet utfördes också.

Tidigare studier hade bara kunnat detektera de tätaste filamenten, vilket inte motsvarade förutsägelserna från kosmologiska simuleringar. Men med denna nya metod visar forskningsresultaten att densiteten hos glödtråden är fyra gånger mindre än vad som visats i tidigare upptäckter och överensstämmer med förutsägelser från numeriska simuleringar. Dessa resultat stöder giltigheten av nuvarande kosmologiska modeller.

Shapley-superklustret i fokus

Shapley Supercluster (SCl 124) är den största samlingen av galaxer i universum som fungerar som en gravitationsmässigt interagerande enhet. Den spelar en avgörande roll i rörelsen av den lokala gruppen av galaxer, inklusive Vintergatan, som rör sig mot denna superkluster. Historiskt sett började Harlow Shapley kartlägga galaxer på den södra himlen på 1930-talet, vilket så småningom ledde till upptäckten av denna betydelsefulla struktur.

En spekulation om Shapley Supercluster är att dess gravitationsattraktion kan vara en viktig orsak till vår galaxs ovanliga rörelse. Denna rörelse åtföljs av en relativ rörelse av undertäta områden, vilket kan visualiseras som virtuell avstötning. Dessa fynd öppnar nya perspektiv för forskning om gravitation och universums storskaliga struktur.

En aktuell publikation av Massimo Meneghetti och hans team vid universitetet i Bologna tar också upp utmaningarna inom dvärggalaxforskning. Artikeln tar upp problemet med "problemet med den saknade satelliten", som kännetecknas av diskrepansen mellan teoretiska modeller och observationer. Denna forskning berör nyckelaspekter av mörk materia och ger ett värdefullt sammanhang för att bättre förstå samspelet mellan galaxhopar och deras gravitationseffekter.

Sammantaget tyder de nuvarande studierna på att det fortfarande finns mycket att upptäcka om kosmiska strukturer och belyser behovet av ytterligare forskning inom detta område. Framför allt kan framtida uppdrag som rymdteleskopet Euclid tillhandahålla viktiga data och ytterligare klargöra frågor om mörk materia.

För mer detaljerad information om dessa ämnen kan du besöka artiklarna uni-bonn.de, wikipedia.org och scilogs.spektrum.de se.