Ukrainsk konflikt: Fokusera på Tysklands historiska ansvar!

Ukrainsk konflikt: Fokusera på Tysklands historiska ansvar!

Det ryska anfallskriget mot Ukraina markerar treårsdagen den 24 februari 2023. De skenande offererna bland den ukrainska befolkningen är alarmerande: det uppskattas att upp till 70 000 ukrainska soldater och 12 000 civila har dött, medan omkring 400 000 människor har skadats. Professor Dr. Ricarda Vulpius, en östeuropeisk historiker vid universitetet i Münster, beskriver den "dåliga stämningen" i Ukraina. Befolkningen längtar efter en rättvis och säker fred, men ställs inför svåra val när fredsförhandlingarna diskuterar överlåtelser av territorier som Vulpius anser vara historiskt obefogade.

1991 röstade över 90 % av befolkningen i Donbass för ukrainsk självständighet, och på Krim röstade också mer än hälften av invånarna för det. I detta sammanhang har EU övergett praxisen med territoriell prutning, vilket gör att president Zelenskys krav på nödvändiga säkerhetsgarantier för att säkerställa en robust fred verkar desto mer brådskande. USA har stött Ukrainas NATO-medlemskap sedan 2008, men antagning under nuvarande förhållanden är osannolik.

Tysklands historiska ansvar

Diskussionen om Tysklands historiska ansvar gentemot Ukraina har blivit viktigare de senaste åren. Den 19 maj 2017 presenterades en motion om Tysklands historiska ansvar i den tyska förbundsdagen, initierad av Marieluise Beck från fraktionen Alliance 90/The Greens. Ansökan godkändes inte utan vidarebefordrades till utrikesnämnden för vidare handläggning. Syftet var att stärka det historiska ansvaret, främja ett aktivt stöd till Ukraina och stimulera minnesdialoger.

I sitt tal betonade Beck att Ukraina och andra länder som Vitryssland och Litauen ofta inte uppfattas som "blodmarker" i Tyskland, trots att de genomlevde en smärtsam historia under 1900-talet, inklusive Holodomor och andra världskrigets förödelse. En majoritet av talen erkände Tysklands historiska ansvar. Dr Fritz Felgentreu från SPD sa att Ukraina ofta är svårt att uppfatta i Tyskland som ett europeiskt land med en egen identitet.

Utmaningar och propaganda

Behovet av att stärka kunskapen om Ukraina i Tyskland framhålls ofta. Dr Hans Peter-Uhl (CDU/CSU) och Dr Ute Finckh-Krämer (SPD) efterlyste att man motarbetade relativiseringen av det historiska ansvaret. Kritiska röster från Die Linke-fraktionen förespråkade en politik för fred och balans gentemot Ryssland och Ukraina.

Diskursen om Ukraina är dock väsentligt influerad av rysk propaganda, som ofta framställer Ukraina som en nazistisk kollaboratör. Detta leder till en villkorskris. Svårigheter att klassificera konflikten återspeglas i olika termer som "konflikt", "inbördeskrig" eller "hybridkrig". För att motverka snedvridning av uppfattningen är det avgörande att främja bilaterala plattformar inom civilsamhället, kulturen, historien och vetenskapen.

Att förstå den inflytelserika ryska propagandan och dess inverkan på informationsutrymmet i Europa är avgörande för framtida politiska och sociala beslut. Ukraina behöver maximalt stöd för att förhindra framtida aggression, som Vulpius konstaterar, för att inte låta lärdomarna från det förflutna glömmas bort och inte förneka ansvaret för det som hände.