Klimatförändringarna tvingar människor att fly: Hur vädret formar vår framtid!

Klimatförändringarna tvingar människor att fly: Hur vädret formar vår framtid!

Den 20 maj 2025 meddelade University of Mannheim att statsvetaren Melanie Sauter skulle få viktig finansiering från Margarete von Wrangell Junior Professor Program. Sauters forskningsfält spänner över humanitärt bistånd, internationella fredsuppdrag och politiskt våld, med hennes nuvarande fokus på sambandet mellan klimat, konflikt och fredsbyggande. Ett exempel på hennes arbete är studien av utplaceringen av räddningsarbetare under ebolaepidemin i Demokratiska republiken Kongo mellan 2018 och 2020, som är tänkt att ge spännande insikter om dynamiken i kriser och humanitär intervention.

Som en del av programmet har Sauter möjlighet att träffa Dr. För att anställa Kristina Petrova i en heltidstjänst under tre år. Petrova strävar efter ambitiösa mål: hennes ytterligare kvalifikationer syftar till en junior- eller tenure-track professur eller att leda en junior forskargrupp. Tillsammans planerar Sauter och Petrova att strategiskt utöka sin forskning om klimatrelaterad migration, särskilt i konfliktområden. Detta är avsett att utveckla nya tillvägagångssätt för resiliensstrategier och humanitärt bistånd i bräckliga stater för att bättre kunna svara på utmaningarna med klimatförändringar och dess inflytande på migration. Programmet omarbetades nyligen av Baden-Württembergs ministerium för vetenskap, forskning och konst.

Klimatrelaterad migration som forskningsfält

Forskning om klimatrelaterad migration har blivit allt viktigare de senaste åren. Den "Globala pakten för säker, ordnad och regelbunden migration", som antogs i december 2018, tar upp aspekter som naturkatastrofer och miljöförstöring som orsaker till mänsklig rörlighet. Sakens komplexitet framgår av en mängd olika termer och definitioner: oavsett om det är "miljömigrant", "klimatmigranter" eller "miljöflyktingar" – enhetliga termer har ännu inte fastställts. Alarmister varnar för annalkande humanitära katastrofer, medan skeptiker påpekar att miljöfaktorer ofta har en indirekt effekt och inte är de enda orsakerna till migration.

Uppskattningarna av hur många människor som migrerar på grund av klimat- och miljöförändringar varierar stort. Enligt Jodi Jacobson fanns det redan cirka 10 miljoner miljöflyktingar 1988, medan Norman Myers uppskattade att det fanns 25 miljoner 1995. I en senare analys förutspådde Myers att cirka 150 miljoner miljöflyktingar skulle förväntas år 2050, en siffra som reviderades till 200 miljoner. Dessa uppskattningar påverkas dock av oklara definitioner, brist på data och migrationsbeslutens mångfaldiga karaktär, vilket ifrågasätter deras riktighet.

Problem med datainsamling och analys

Utmaningen med att samla in korrekt data är enorm. The Internal Displacement Monitoring Center (IDMC) has been maintaining comprehensive data on disaster-related displacement since 2008 and recorded more than 246.5 million people displaced by geophysical and climate-related disasters from 2008 to 2017. Innovative approaches to research, such as multi-agent simulation models and multilevel longitudinal analyses, are emerging to determine long-term migrationstrender. Det återstår dock att notera att definitionen av klimatmigration fortfarande är fylld av definitionsmässiga och empiriska osäkerheter.

Forskningssatsningarna på detta ämne har ökat avsevärt, från i genomsnitt 10 publikationer per år på 1990-talet till cirka 100 sedan 2008. Ett viktigt steg framåt var uppdraget av International Organization for Migration (IOM) 2007 för att fokusera intensivt på miljömigrering. Sedan 2015 har IOM inrättat en dedikerad enhet för denna fråga. Trots dessa framsteg är forskningen om klimatrelaterad migration fortfarande komplex och mångfacetterad.