Professor Alois Schifferle: Ett liv mellan tro och vetenskap

Professor Alois Schifferle: Ett liv mellan tro och vetenskap

Förlusten av pastorale teologen Alois Schifferle sörjs djupt av många i det teologiska samfundet. Schifferle, född 1945 i Leuggern, kantonen Aargau, Schweiz, avslutade kommersiell utbildning innan han övergick till teologi. Från 1970 till 1978 studerade han teologi och filosofi vid universitetet i Münster och universitetet i Innsbruck, vilket lade grunden för en imponerande akademisk karriär.

Efter några år som religionslärare doktorerade Schifferle 1981 och vigdes till präst. Han fick sin första pastorala erfarenhet som kyrkoherde i Binningen, kantonen Basel-Landschaft, innan han arbetade som universitetspastor i Freiburg, Schweiz, i 13 år. Denna fas av hans liv präglades av en passion för själavård och teologisk utbildning.

Akademisk karriär

1993 avslutade Schifferle sin habilitering i pastoral teologi vid universitetet i Freiburg. Ett år senare fick han en lärartjänst för pastoral teologi och homiletik vid Chur Theological University. Mellan 1998 och 2011 arbetade han också vid universitetet i Eichstätt, där han innehade posten som dekanus för den teologiska fakulteten 2001 till 2005. Under denna tid sysslade han intensivt med ämnena traditionalism och fundamentalism och publicerade ett stort antal artiklar i facktidskrifter samt specialböcker om Pius struktur och kyrkoherde.

Schifferles habiliteringsuppsats behandlade biografisk forskning inriktad mot arbetshistoria ur ett pastoralt teologiskt perspektiv. Hans undervisningsverksamhet omfattade områdena själavård, homiletik, sjuk- och själavård och själavård. Inom dessa discipliner gjorde han ett avgörande bidrag till utbildningen av framtida teologer och pastorala psykologer.

Engagemang och inflytande

Utöver sina akademiska skyldigheter var Schifferle engagerad i vuxenutbildning, genomförde kyrkliga utbildningar och höll föredrag och predikningar. Hans medlemskap i konferensen för bayerska och tysktalande pastorala teologer vittnar om hans aktiva roll i det teologiska samfundet, som hanterar aktuella utmaningar som kyrkan står inför.

De senaste åren bodde Schifferle i Schweiz, där han dog efter en lång tids sjukdom. Hans arv återspeglas inte bara i hans publikationer, utan också i den praktiska teologin som är starkt påverkad av hans synsätt. Denna disciplin undersöker kyrkans självbild i dess respektive sammanhang och utmaningar, vilket ligger i linje med Karl Rahners idéer, som definierade grunderna för praktisk teologi på 1960-talet.

Andra Vatikankonciliets pastorala konstitution "Gaudium et Spes", som betonar kyrkans vändning till världen, återspeglades kraftigt i Schifferles arbete. Hans bidrag till pastoral teologi och religionsundervisning är fortfarande av stor betydelse och kommer säkerligen att fortsätta att diskuteras och värderas under de kommande åren.