Pristagaren Szangolies: Nya perspektiv för artskydd!

Pristagaren Szangolies: Nya perspektiv för artskydd!

Den 28 april 2025 tilldelades Leonna Szangolies, en ung forskare vid University of Potsdam, det prestigefyllda Elton-priset 2024 från "Journal of Animal Ecology". Hennes forskning belyser de komplexa sambanden mellan rörelse, ämnesomsättning och biologisk mångfald i fragmenterade landskap. Syftet med deras studie är att förbättra förståelsen för arters samexistens när världen står inför betydande miljöförändringar. Med hjälp av en individbaserad modell simulerade Szangolies artsamhällen, med hänsyn till rörelsebeteende och energimetabolism.

Resultaten av deras forskning visar att energibalansen och arternas samexistens är korrelerade. Szangolies fann att den högsta mångfalden och samexistensen observerades när habitatfragmenteringen var måttlig, vilket banade väg för nya, praktiska bevarandestrategier. Hon uttryckte sin glädje över utmärkelsen, som sammanföll med färdigställandet av hennes doktorsavhandling. Szangolies har en kandidatexamen i biomatematik och en magisterexamen i ekologi, evolution och naturvård från University of Potsdam.

Koppling mellan forskning och praktik

Szangolies arbete kommer att vara viktigt inte bara för teoretisk ekologi, utan också för praktisk implementering inom naturvården. Utvecklare av bevarandestrategier kan använda sina resultat för att hitta hållbara lösningar för att bevara biologisk mångfald i fragmenterade livsmiljöer. Denna aspekt blir särskilt relevant eftersom aktuell forskning visar att förlust av livsmiljöer och fragmentering avsevärt kan minska den biologiska mångfalden.

En ny studie ledd av University of Michigan, German Center for Integrative Biodiversity Research och Martin Luther University Halle-Wittenberg tyder på att stora, ostörda landskap tjänar den biologiska mångfalden överlag bättre än fragmenterade områden. Denna studie, publicerad i tidskriften Nature, undersöker 4 006 arter på 37 platser över hela världen och visar att fragmenterade landskap är värda i genomsnitt 13,6 % färre arter i den lilla habitatskalan och 12,1 % färre i landskapsskalan.

Debatten om habitatfragmentering

I ekologidebatten råder oenighet om huruvida stora, små, splittrade områden eller större sammanhängande landskap bör skyddas bättre. Medan ekologer är överens om att förlust av livsmiljöer och fragmentering har en negativ inverkan på den biologiska mångfalden, visar studieresultaten att främst generalister överlever i fragmenterade områden. Denna information är avgörande för den framtida inriktningen av bevarandestrategier.

Studien visar att ökningen av beta-mångfald i fragmenterade landskap inte kompenserar för förlusten av artmångfald på landskapsnivå. Gonçalves-Souza, en medförfattare till studien, uppmanar naturvårdssamhället att fokusera på att återställa skogar snarare än att bara argumentera om habitatfragmentering. Upprepad bevarande av naturliga livsmiljöer kan spela en avgörande roll för att upprätthålla den globala biologiska mångfalden på lång sikt.

Sammanfattningsvis ger både Szangolies forskning och nyare studier om habitatfragmentering värdefulla insikter för bevarande. I en tid då skyddet av den biologiska mångfalden är en högsta prioritet är det avgörande att utveckla och implementera lämpliga strategier för att skydda och återställa kvarvarande livsmiljöer på ett hållbart sätt.