Ny studie avslöjar nyckelrollen för svaga element i språkutveckling!

Transparenz: Redaktionell erstellt und geprüft.
Veröffentlicht am

Prof. Dr. Ulrike Domahs leder en ny DFG-finansierad forskargrupp om svaga element i språkutveckling vid universitetet i Marburg.

Prof. Dr. Ulrike Domahs leitet an der Uni Marburg eine neue DFG-geförderte Forschungsgruppe zu schwachen Elementen in der Sprachentwicklung.
Prof. Dr. Ulrike Domahs leder en ny DFG-finansierad forskargrupp om svaga element i språkutveckling vid universitetet i Marburg.

Ny studie avslöjar nyckelrollen för svaga element i språkutveckling!

Den 31 mars 2025 tillkännagav universitetet i Marburg grundandet av en ny forskargrupp som kommer att fokusera på svaga element i språkutveckling. Denna grupp, ledd av prof. Dr. Ulrike Domahs, har titeln "Svaga element i fonologi: utveckling, bearbetning och modalitet" och stöds av den tyska forskningsstiftelsen (DFG) med totalt cirka 4,1 miljoner euro under en period på fyra år. Huvudmålet med detta forskningsinitiativ är att bättre förstå funktionerna hos svaga enheter i språkutveckling och språkbehandling för att främja språkinlärningsforskningen.

En första pilotstudie inom gruppen visade att små barn har svårt att korrekt producera obetonade stavelser i slutet av ord. Dessa svårigheter kan ha en negativ inverkan på den övergripande språkinlärningen. Ett centralt inslag i forskningen är prosodi, som beskriver samspelet mellan tempo, melodi och rytm i språket. Intressant nog innehåller svaga stavelser ofta grammatisk information, såsom singular- och pluralformer.

Forskningsfrågor och tvärvetenskapliga ansatser

Forskargruppen undersöker en mängd olika frågor, bland annat förvärv av svaga element under olika förhållanden och deras historiska utveckling. Fokus ligger också på de neurala processer som uppstår när man förstår dessa element. Dessutom analyseras de svaga elementens roll i mätaren och deras inverkan på bearbetningen av grammatisk information i detalj. Denna forskning utförs i nära samarbete med institutioner som universitetet i Erfurt, universitetet i Mannheim, Goethe-universitetet i Frankfurt och andra.

Olika neurokognitiva metoder används för att stödja forskningsmålen. Enligt rapporter från Max Planck Society är aktuell forskning inriktad på att utveckla en neurokognitiv modell som beskriver auditiv talförståelse hos vuxna. Skillnaderna i bearbetningen av syntaktiska, semantiska och lexikala processer, som är lokaliserade i separata nätverk av den vänstra hjärnhalvan, undersöks. Prosodiska processer, å andra sidan, äger rum i områden av höger hjärnhalva. Sådana fynd skulle kunna utöka den övergripande förståelsen av språkets hierarkiska bearbetningssystem.

Klinisk lingvistik och talsjukdomar

En annan aspekt av aktuell forskning handlar om klinisk lingvistik. Här undersöker vi hur neurala mekanismer kan avslöja nedsatt tal hos barn och vuxna. Genom att analysera sådana mönster kan nya diagnostiska och terapeutiska metoder utvecklas. I KLing logopedcentrum är forskning och klinisk praxis nära sammankopplade för att göra fynd från logopedi användbara för talbearbetning.

Dessutom granskas individuella språkutvecklingsprocesser i språkinlärningsforskningen. Detta görs med hänsyn till ålder och genom att analysera lång- och korttidsdiakroni. Olika metoder, såsom produktionsdata och EEG-studier, gör det möjligt att undersöka förvärvsmönster hos enspråkiga och tvåspråkiga barn och att undersöka inlärbarheten av grundläggande språkkategorier.

Den tillkännagivna forskargruppen vid universitetet i Marburg, tillsammans med Max Planck Societys pågående projekt och klinisk lingvistiks tillvägagångssätt, representerar ett viktigt steg mot bättre förståelse av de komplexa sambanden mellan språk, hjärna och deras utveckling. Resultaten av denna forskning skulle inte bara kunna bidra till lingvistikens teoretiska utveckling, utan också ge praktisk inspiration till språkdidaktiken.