Blomremsor lockar till sig fjärilar – men det räcker inte för biologisk mångfald!

Blomremsor lockar till sig fjärilar – men det räcker inte för biologisk mångfald!

Blomremsor mellan åkermark är mycket populära som jordbruksmiljöåtgärd, som t.ex Högskolan i Göttingen rapporterad. Dessa åtgärder lockar många blomsterbesökare som fjärilar och vilda bin och hjälper till att försköna landskapet. Det övergripande målet om ett artrikt odlingslandskap kommer dock inte att uppnås om man helt enkelt skapar blomremsor. Universitetsforskare har i tidskriften Biological Conservation betonat att ett effektivt bevarande av biologisk mångfald också kräver livsmiljöer utanför odlade områden.

Jordbruket och dess expansion är bland de främsta orsakerna till global artförlust. För att på ett hållbart sätt främja biologisk mångfald är det avgörande att skapa olika livsmiljötyper. Ettåriga blomremsor är ganska vanliga i Europeiska unionen, men deras inverkan är begränsad eftersom de bara stöder ett begränsat antal arter. I detta sammanhang betonas behovet av att vidta åtgärder på landskapsnivå snarare än att bara fokusera på tillfälliga lösningar.

Mångfalden av livsmiljöer är nyckeln

För att uppnå målet om jordbruk med biologisk mångfald bör livsmiljöer som åkermark som innehåller olika grödor samt ettåriga och fleråriga livsmiljöer främjas. Andra viktiga element inkluderar både rinnande och stående vatten. Genom att minska storleken på åkermarken kan fler kantstrukturer skapas för olika djurarter. Olika strukturerade livsmiljöer kompletterar varandra i tillgången på resurser och är oumbärliga för att främja ekosystemtjänster som pollinering och biologisk skadedjursbekämpning.

För att nå dessa mål krävs ett nära samarbete mellan jordbrukare och andra aktörer. Prof. Dr. Teja Tscharntke framhåller vikten av gemensamma ansträngningar för att utforma biologisk mångfaldsvänliga jordbrukslandskap. Den ursprungliga publiceringen av dessa fynd i facklitteraturen är i verk av Teja Tscharntke et al. finns i Biologisk naturvård.

Strategier för att säkra landskapselement

Heltäckande skydd och bevarande av biologisk mångfald på jordbruksmark kännetecknar NABU:s insatser, som i samarbete med Leibniz Centre for Agricultural Landscape Research (ZALF) beställt en studie för att öka landskapselementen i Brandenburg. Denna studie visar att det är avgörande att använda minst 10 % av jordbrukslandskapet för element som häckar, blomremsor och små vattendrag.

Forskarnas strategi syftar till att säkerställa att fler landskapselement integreras i jordbruksproduktionen utan att dessa påverkar avkastningen negativt. Införandet av termer som ”coldspots” för struktursvaga samhällen gör det tydligt var landskapselementen kan ha störst positiva effekter. NABU efterlyser också en enhetlig definition av landskapselement samt ett samordnat förhållande mellan reglering och finansieringslagstiftning för att säkerställa en hållbar tillämpning av dessa element.

Slutligen bör det nämnas att det tyska utvecklingssamarbetet ger ett avgörande bidrag till att upprätthålla jordbrukets mångfald. Genom att främja agroekologiska principer och regionala kretslopp är det möjligt att använda och bevara naturresurser på ett hållbart sätt. Att stödja landsbygdsbefolkningen i partnerländerna med traditionella jordbruks- och boskapsuppfödningsmetoder är ett viktigt steg mot att stärka jordbrukarnas rättigheter när det gäller lokalt utsäde.

Småböndernas roll i växtförädling och fröproduktion lyfts fram, liksom lika tillgång till mark, särskilt för kvinnor och ursprungssamhällen. Säkrade markrättigheter är därför en förutsättning för en hållbar utveckling på landsbygden, vilket i slutändan också främjar bevarandet av biologisk mångfald. För mer information om dessa initiativ, se BMZ.