Att övervinna rädslor för framtiden: Så här planerar morgondagens generation!

Att övervinna rädslor för framtiden: Så här planerar morgondagens generation!

Som en del av forskningsprojektet "Planning-in-Action", ledd av Prof. Dr. Ruth Ayaß, arbetar forskare vid Bielefeld University intensivt med frågan om hur människor pratar om framtidsplaner i vardagen och framgångsrikt kan genomföra dem. Jonas Kramer och Dr Sarah Hitzler är de inblandade forskarna som hanterar framtidens osäkerheter. Detta projekt finansieras av den tyska forskningsstiftelsen (DFG) och pågår från 2021 till 2024.

Analysen bygger på omfattande data som erhållits från videoinspelningar och utskrifter av konversationer. Dessa samtal börjar ofta med att en person uttrycker en specifik avsikt eller formulerar en brådskande uppgift. Analysen producerade flera hundra timmars videofilmer, där Kramer filmade en familj under två veckor och senare samlade in ytterligare data för att få en mer komplett bild.

Tillvägagångssätt till osäkerhet

Syftet med studien är att identifiera strukturerna för planeringsdiskussioner. Ett nyckelresultat tyder på att när man planerar semester, nämner och specificerar människor ofta osäkra faktorer för att skapa säkerhet. Detta pekar på det sätt på vilket planering betraktas som en framtidsinriktad praxis som söker aktivt forma framtida händelser, vilket också praxis för stadsutveckling visar.

Det finns två huvudsakliga tillvägagångssätt inom planeringsteori: det dominerande tillvägagångssättet, som bygger på auktoritativ kunskap och tillhandahåller översiktsplaner, och det övervägande tillvägagångssättet, som tillåter polyfoni och bygger på demokratiska åtgärder. Det sistnämnda exemplifieras av begreppet "samverkansplanering", som myntades av Patsy Healy. Osäkerheterna i planeringen kräver därför inte bara korrekta scenarier och prognoser, utan också övertygande kommunikation för att integrera olika åsikter.

Resiliens i planering

Ett centralt begrepp i nuvarande planeringsdiskurs är resiliens, beskrivet som förmågan hos ett system att läka sig själv efter avbrott. Resiliensorienterad planering kräver proaktiva insatser och säkerställande av anslutning inom urbana strukturer. Nyckelfaktorer för motståndskraft är utrymmesreserver som kan aktiveras, olika användningsmönster, säkra byggnader och pålitlig infrastruktur.

Wien, till exempel, eftersträvar en smart city-strategi som betonar datasuveränitet och delaktighet, medan mer kritiska röster pekar på farorna med dataanvändning. Konflikten om Torontos smarta stadsprojekt Quay Side illustrerar detta, eftersom oro har väckts om kränkningar av personliga rättigheter. Dessa frågor är också av stor betydelse mot bakgrund av klimatförändringarna och de utmaningar som är förknippade med dem.

Simon Andreas Güntner, professor i rumslig sociologi vid TU Wien, betonar att planeringskulturer påverkas av politisk, social och teknisk utveckling. Han framhåller att en god planering, baserad på tydliga värderingar och känsliga insatser, möjliggör en stad värd att leva i för kommande generationer.

Diskussionen om planering och resiliens belyser hur viktigt det är att aktörer inte bara tolkar sina uppgifter i relation till aktuella utmaningar, utan också fokuserar på visioner om framtida utveckling och att hantera osäkerheter. Kramers doktorsexamen på ämnet "Vardagsplanering" vid Bielefelds forskarskola i historia och sociologi är ett ytterligare steg i denna viktiga forskning.