Ny studie: Hur nazisttiden formar minneskulturen i Europa!

Ny studie: Hur nazisttiden formar minneskulturen i Europa!

En internationell studie ledd av Dr Fiona Kazarovytska från Johannes Gutenberg University Mainz (JGU) undersöker uppfattningen av hennes egen befolkning under nazisttiden i Europa. Resultaten av denna banbrytande forskning publicerades i tidskriften *Political Psychology* och är baserade på en onlineundersökning med 5 474 personer från åtta europeiska länder: Belgien, Frankrike, Litauen, Nederländerna, Österrike, Polen, Ukraina och Ungern. Deltagarna valdes ut att vara representativa utifrån ålder och kön för att få en så heltäckande bild som möjligt.

Syftet med studien är att utforska människors minnen av deras respektive befolknings roll under den nazistiska ockupationen. Respondenterna ombads att hålla med på en skala från 1 till 7 med påståenden som "Folket i mitt land förföljdes för att de gjorde motstånd" eller "Befolkningen hade inget annat val än att samarbeta med nazisterna." Överraskande nog finns det ett konsekvent minnesmönster: i många länder uppfattas ens egna förfäder ofta som "offer-hjältar" som både led och gjorde motstånd.

Kollektivt minne och nationell identitet

Ett centralt resultat i studien är den utbredda idén att samarbetet med den nazistiska regimen mestadels var resultatet av rädsla eller tvång. Det är dock historiskt bevisat att många regeringar och delar av befolkningen aktivt samarbetade med de tyska ockupanterna. Ändå är detta ideologiskt motiverade samarbete ofta mindre betonat i kollektiva minnen än berättelser om offerskap och hjältemod.

Denna form av moralisk självlokalisering skulle kunna vara djupt rotad i det kollektiva minnets psykologiska mekanismer. Liknande mönster har redan påvisats i den tyska befolkningen och tyder på att dessa former av självförhärligande även finns i andra europeiska samhällen, trots de olika historiska roller som dessa länder spelade. Den positiva gestaltningen av förfädernas roll verkar fungera som en strategi för att bevara den nationella identiteten.

Historiska sammanhang: flykt och utvisning

I minneskulturens bredare sammanhang är flykten och utvisningen av tyskarna 1944/45 ett viktigt ämne. I decennier ansågs diskussionen om tyska offer och deras lidande kränkande och bakåtsträvande. Det var först med öppnandet av järnridån på 1990-talet som detta ämne återvände till den offentliga debatten. Författare som Verena Dohrn, Martin Pollack och Ralph Giordano har gjort ett avgörande bidrag till att ta upp ämnet genom sina verk.

Günter Grass novell ”Im Krebsgang”, som ses som ett genombrott i diskussionen, var särskilt viktig. Under de senaste decennierna har flykt, utvisning och bombkampanjen spelat en central roll i media och vetenskap. Förbundsdagen beslutade också att inrätta ett center mot utvisningar, även om dess placering är kontroversiell.

Psykologiska effekter och framtida utmaningar

De psykologiska konsekvenserna av fördrivning är allvarliga. Många av de drabbade lider av posttraumatisk stressyndrom (PTSD) och annan känslomässig stress. Dessutom leder kollektivt minne till en förändring i uppfattningen om flykt och utvisning. I den tredje fasen av det kollektiva minnet, som började efter 1989, söker många efter identitet och rötter, samtidigt som möten mellan tyskar och östeuropéer främjar ett utbyte om historia och minnen.

Framtida utmaningar inkluderar att erkänna tyskt lidande och att söka empati för andra offergrupper. Ett center mot utvisningar i Berlin skulle kunna spela en central roll i minneskulturen. Resultaten av den senaste studien ger därför nya insikter om de psykologiska mekanismerna bakom kollektiva minneskulturer och deras sociala relevans.