Revolution i laboratoriet: Forskare utvecklar naturtrogen, syntetisk vävnad!
Ett internationellt forskarlag från Kiel University utvecklar syntetisk vävnad för att efterlikna levande celler, publicerad i Nature Communications.

Revolution i laboratoriet: Forskare utvecklar naturtrogen, syntetisk vävnad!
Ett internationellt forskarlag har utvecklat ett anmärkningsvärt syntetiskt tyg som är både stabilt och flytande. Denna innovativa uppfinning, publicerad den 27 februari 2025 i tidningen Naturkommunikation publicerades genomfördes under ledning av Christian Albrechts University of Kiel (CAU). Den syntetiska vävnaden består av miljontals syntetiska celler, vars grundläggande byggstenar är vattendroppar omgivna av ett dubbelt lager av lipider.
Forskarna har skapat rudimentära cellnätverk som har många egenskaper som liknar levande biologiska vävnader. Dessa "celler" är cirka 30 tusendels millimeter stora och uppvisar mekaniska egenskaper som påminner om levande celler. Molekylära motorer applicerar krafter på membranet genom att efterlikna en fysiologisk process som sker i naturliga celler. Denna experimentella mimik påminner om de krafter som flagellum av simbakterier kan utöva för att flytta cellerna inom de syntetiska strukturerna.
Innovationer inom membranforskning
Den syntetiska vävnaden kan spela en viktig roll för att studera naturliga cellnätverk. Planen är att integrera proteiner i membranen för att generera elektriska potentialer. Denna forskning kan ha långsiktiga tillämpningar, särskilt inom det medicinska området. Möjliga framtida tillämpningar inkluderar att täcka medicinska implantat med den konstgjorda vävnaden för att underlätta läkningsprocessen. Det finns också överväganden om hur dessa membran skulle kunna förses med protein- eller kolhydratföreningar för att simulera kroppens egna strukturer till immunsystemet.
Som framgår av membranforskningens historiska sammanhang beskrev viktiga forskare som Evert Gorter och F. Grendel grunderna som ledde till Gorter-Grendel-modellen av cellmembranet. Deras forskning på 1920-talet gav avgörande insikter i lipiddubbelskiktet, som hålls samman av hydrofoba interaktioner. Både naturliga och syntetiska membran har skillnader i deras komplexitet och funktionalitet. Medan biomembran består av en mängd olika lipider, proteiner och kolhydrater, är syntetiska lipiddubbelskikt ofta enklare i strukturen och optimerade för specifika tillämpningar, såsom läkemedelsleverans eller som modeller inom forskning.
Framtidsutsikter för syntettyg
Den nya utvecklingen visar inte bara potentialen för neurala implantat att ersätta defekta nervceller, utan också möjligheterna för användning inom regenerativ medicin. Syntetiska system erbjuder vissa fördelar, men deras funktionalitet och dynamik är mindre anpassningsbara än naturliga biomembran. Dessa skillnader beror på hur de bildas och deras interaktion med omgivningen.
Sammanfattningsvis kastar framsteg inom syntetisk vävnadsforskning inte bara ljus över membranbiologi utan öppnar också lovande perspektiv för framtida tillämpningar inom medicin och bioteknik. Medan studier av ledande forskare som Gorter och Grendel lade grunden, har det nuvarande teamet vid Kiel University tagit membranforskningen till nästa nivå och skapat imponerande möjligheter för ytterligare utforskning av biologiska system.