EU planerar ett strängare återvändandedirektiv: bakgrund och konsekvenser!

EU planerar ett strängare återvändandedirektiv: bakgrund och konsekvenser!

I mars 2025 presenterade EU-kommissionen ett utkast till ett nytt EU-direktiv för återvändande som syftar till att påskynda utvisningar av avvisade asylsökande. Enligt detaljerna i uni-goettingen.de Direktivet bygger i hög grad på de senaste årens tyska returpolicy. De planerade åtgärderna är avsedda att skapa en enhetlig lösning för alla EU:s medlemsländer och baseras på "Beställd återvändandelagen" från 2019 i Tyskland.

Det som är särskilt explosivt är avsikten att förlänga häktet i avvaktan på utvisning till upp till 24 månader, vilket för närvarande regelmässigt är begränsat till högst 12 månader. Detta har väckt oro i den politiska debatten. Kritiker befarar ökade internering av flyktingar och migranter som redan befinner sig i en osäker situation. I Tyskland ökade antalet utvisningar 2024 med 22 % jämfört med föregående år, medan antalet asylansökningar minskade med en tredjedel, eftersom zdf.de rapporterad.

Effektivitet av returpolicyer

En forskargrupp från Högskolan i Göttingen har nu publicerat en faktakontroll av returpolicyerna och kommit fram till att de är ineffektiva i sin nuvarande form. Projektledaren Prof. Dr. Sabine Hess betonar att långtidsuppehållsrätt skulle vara mycket effektivare. Dessa skulle inte bara kunna minska stressen för migranter, utan också minska myndigheternas resursanvändning. Deras analys visar att återvändandepolitik sedan 2015 inte bara inte leder till ökad säkerhet, utan också kan kriminalisera fattigdom.

En central tes för Göttingenforskarna är att byråkratiska skyldigheter ofta leder till brottsspiraler. De strikta reglerna och sanktionerna bör därför övervakas närmare för att öka trycket på migranter.

Returprocedure

Utöver rättsliga justeringar diskuteras även inrättande av återvändandecentraler i tredjeländer. Dessa syftar till att avvisade asylsökande ska kunna återsändas snabbare. Albanienmodellen används som exempel, där asylförfaranden sker utomlands, men återvändande till tredjeländer bör ske först efter att de har avslutats. En avvisad asylsökande i Österrike skulle därför inte kunna inleda ett nytt förfarande i Tyskland, utan skulle utvisas till den plats där han ursprungligen ansökte om asyl.

Förslaget ses dock kritiskt av experter. Det är fortfarande oklart vilka tredjeländer som skulle vara villiga att ta emot avvisade asylsökande. Möjligheten att utvisningar snart kommer att kunna ske utan familjeanknytning är också kontroversiell och kan leda till att ännu fler hamnar i förvar i väntan på utvisning.

Utvecklingen av EU:s migrationspolitik återspeglas också i en ökande vilja att isolera människor. EU-rådets ordförande Charles Michel sa också att kostnader för fysiska barriärer vid yttre gränser potentiellt skulle kunna täckas, vilket kan väcka en debatt om legitimiteten av sådana åtgärder.

Den nuvarande situationen visar också på ojämlik behandling av flyktingar. Medan människor från Irak, Syrien och Afghanistan stängs av genom ökade åtgärder, visar EU mycket mer solidaritet med ukrainska krigsflyktingar. Pushbacks, det vill säga våldsamma avvisningar av asylsökande, har observerats i vissa EU-stater, vilket bryter mot EU-lagstiftningen och Genève-flyktingkonventionen. Ytterligare analyser om dessa ämnen finns på europaimlehr.de.